Translate

onsdag 1 februari 2017

Söker deltagare till undersökning om 'hemsökta hem'



Upplever du andar eller spöken i ditt hem, och tänker att ditt hus nog är ’hemsökt’? Vill du i så fall vara med i en studie om ’hemsökta hus’?


Undersökningen är tänkt att ske under en längre tid - eftersom upplevelserna främst verkar komma i 'skov' och det kan vara lugnare vissa perioder.

Undersökningen består av att du ska kryssa för vilken typ av upplevelse du/ni hade, samt ca datum/tid och en kort beskrivning (en eller ett par meningar).

Inför undersökningen bifogar jag två dokumentet. Ett med exempel och instruktioner så att du ser hur det kan se ut. Det andra dokumentet ska du fylla i - antingen kan du ha det på din dator och fylla i efterhand, eller så kan du skriva ut det och fylla i för hand. Om du är intresserad av att delta, hör av dig till mig på e-mail saadus@hig.se

Undersökningen kommer att utgöra en del av en större undersökning om mystika upplevelser och samtida spiritism.


Vänligen
Sara




onsdag 18 september 2013

Monster High vs. Barbie

Jag träffade nyss två små flickor som satt och lekte med vampyrdockor från Monster High på gården och frågade dem om man inte leker med Barbie-dockor längre? "Nä", svarade de, "det är vampyrer och sånt som vi leker med".

Önskar verkligen att Monster High-dockor hade funnits när jag var liten, det hade liksom passat min personlighet bättre, än de Barbie-dockor som var "inne" då. Att se att flickor har gått från Barbie-dockor till vampyr- och varulvs dockor ger mig verkligen hopp om den yngre generationen. ;)


söndag 21 juli 2013

Religionsfrihet?

Tidigare i vår var det en artikel i DN med rubriken: ”Kinas kommunistiska ledning ska försöka få landets officiellt runt 100 miljoner religionsutövare att överge vidskeplighet kring sjukdom och död.”. Anledningen berättas vidare vara att de måste hjälpa folk att få en: ”korrekt världsbild och att hantera födelse, åldrande, sjukdom och död på ett vetenskapligt sätt, liksom frågan om tur och otur.”.

Min tanke är, att varför måste de få en enbart vetenskaplig världsbild? Varför kan de inte få tro på att vissa tal (siffran 8 nämns i artikeln) gynnar dem på olika sätt? Varför ska de lära sig att symboler, tecken eller ritualer som vävs in i det vardagliga livet är fel? Är det inte upp till var och en att välja hur man ska leva sitt liv, och hur man ska förstå livet?

"Njo..." kanske ni tänker nu, och att ”det är ju ändå Kina du skriver om, och Kina är inte direkt känt för att vara demokratiskt”.

Det är sant, men jag ser det som väldigt relevant och intressant, för hur har vi det i det demokratiska Sverige med religionsfrihet. För det första, anser jag inte att Sverige är demokratiskt, vi lever enbart i tron om att vi lever i en demokrati. Det finns många exempel som jag skulle kunna ge, men jag kommer att uppehålla mig vid ”religionsfrihet” då jag vill dra en parallell till Kinas nya kamp mot ”vidskeplighet”.

Till exempel i Sverige har vi religionsfrihet, men har vi livssyns/livsåskådnings-frihet? Och vad är ”frihet” när det kommer till livssyner som inte tillhör organiserad religion (tex. kristendom, islam eller judendom)?

Är det frihet att bli hånad för en livsåskådning, som av det moderna samhället anses vara ”vidskeplighet”? Eller att människor med den tron blir förminskade och nedvärderade genom att gång på gång få höra (och läsa) att det är ”vidskepelse” de tror på. Under hur lång tid har tron på andar, spöken, eller småfolk inte hånats och motarbetats, medan man samtidigt har varit noggrann med att organiserade religioners tro respekteras till punkt och pricka – för att respektera olika människors tro i religionsfrihetens namn?

Tydligen är det skillnad på tro och tro, både i Kina och i det demokaratiska Sverige. Dock antar jag att de 100 miljoner kineserna kommer att ha kvar sin tro, trots att den kommer att bli motarbetad – liksom den har bevarats i Sverige, trots att den blivit motarbetad.



Detta inlägg har tidigare publicerats på tidningen Näras hemsida, då jag inte längre bloggar för dem, väljer jag att återpublicera texterna på min privata blogg.

lördag 1 december 2012

Julen - De dödas dag



Varför firas egentligen julafton i Sverige? Är det bara för att man ernligt kristendomen menar att Jesus föddes då (dock föddes han inte under julen), eller finns det någon annan nordisk tradition som ligger bakom julfirandet?

Jag misstänker att det är rätt många som undrar över det... Julfirandet var faktiskt från början en sorts Halloween, med rötter i vikingatidens religion. 
 
Julen finns omnämnd som en högtid vid midvinter redan i Bedas krönika från 700-talet där den kallas geola, andra namn är det isländska ýlir. Jul, är också ett ord som är gemensamt i de nordiska språken, betyder fest och var en tid för blot, det vill säga offer till de fornnordiska gudarna Oden, Tor, Frey och Njord. Julen var en tid av överflöd gällande dryck och mat, och framförallt drickandet var ett offer (vilket verkar hänga med in i modern tid, då alldeles för många föräldrar dricker sig redlösa på julafton). Dels blotade man genom att hälla ut dryck, för att gudarna skulle ta del av drycken, samt genom att själv dricka och äta, vilket rituellt ansågs fungera som en kommunikation med gudarna. Den fornnordiska guden som framförallt mottog offren vid julen var Oden, de dödas gud. Oden, som under julen benämndes som Jólnir, som man trodde ledde de avlidnas andar under julnätterna till sina tidigare hem där de bott när de var i livet. Oden ledde även de avlidna som inte hade något jordiskt hem att återvända till, eller de som inte blivit begravna på rätt sätt.


För att vara redo för de avlidnas andar under julen, lämnades julbordet dukat, och eld och ljus skulle vara tända för de avlidnas andar. De avlidnas andar förväntades i gengäld hjälpa till att skörden det kommande året, och se till att den blev god. Britt-Marie Näsström (religionshistoriker) skriver att ”Mot denna bakgrund framstår det klart att julen som ingen annan högtid kom att få en plats i folktron som den tid då mörka krafter var i rörelse.” [1] 

I den folkliga traditionen (främst i bondesamhället fram till ungefär 1800-talets mitt) var det vanligt att man tänkte sig att avlidna andar skulle ta del av maten som dukades upp på julbordet under julnatten. Som regel togs inte julmaten bort, utan skulle stå kvar på bordet, övertäckt med en duk. En annan folklig jultradition var att människorna som bodde i huset skulle ligga i julhalmen på golvet, då sängarna uppläts till avlidna släktingar. Likaså menade man att de avlidna anhöriga skulle ha rätten att bada till julen, varpå det inte var ovanligt att man lämnade badvattnet framme under natten framför en tänd brasa.[2]

Så kanske ska också fira våra förfädrar under julen? Eller vad säger ni? ;) 
                     


[1] Näsström 2001 s. 156-160
[2] Schön 2001 s. 313-318